Jag drömmer om det enklare livet utan stress med mer tid för barnen. Så säger alla vi som drömmer om ett livet med odling och självhushållning. Är skyldig till det även om jag var lite förvarnad med far och morföräldrar som var bönder.
I denna post får du läsa om vår resa från storstad till månskensjordbruk.
Har alltid närt en dröm om att leva ett Emil i Lönneberga, ett liv med lie, djur, odling, en fru som vinkar från farstun och sommar rusiga barn.
Men livet är inte en dröm, livet är en resa som tar omvägar. I mitt fall ledde vägen till barn, skillsmässa, nytt förhållande och fler barn i Uppsala. Men drömmen fanns där och tillslut insåg vi att för att nå drömmen måste vi ta ett drastiskt beslut. Vi flyttar hem till lilla skara och ser om vi inte kan hitta en gård.
Ner med hund, katt, barn och ett bohag i en lastbil…..och in i en lägenhet….inte vad vi tänkt. Men nu var vi ett steg närmare att faktiskt kunna hitta en gård. Och så en dag ett år senare, där är en annons om att ta över ett hyreskontrakt på en gård uppe på kinnekulle. Vilken lycka när vi skrev på kontraktet, stor kåk, uthus, 5000kvm tomt!
Bondeliv här kommer vi!
Första året blev det kaniner, vaktlar, höns, lieslåtter och gäss. Andra året kom vi gång med en blygsam odling, gick en blå stjärnan kurs om kor.
Men vi ville mer, vi ville ha vårt eget. Så tillslut lyckades vi köpa en vill med en tomt på 3000kvm.
Innan köpet såg jag på kartan att en hektar mark var inklämd mellan vårt hus och grannen, hmm undrar om bonden vill sälja den marken?
Via mäklaren fick vi kontakt med markägaren som inte ville sälja men arrendera ut i fem år och om vi fortfarande var i gång sälja.
Taget sa vi och skrev på kontrakt.
Nu var vi bönder på riktigt.
Trodde vi…..
Nu gick allt väldigt mycket snabbare, grannen råkade ut för en olycka så tillbringade vintern i dennes ladugård och hjälpte till med djuren….du skall ni inte ha kor….jo för tusan klart vi skall ha…så redan första vintern köpte vi en fjällkokviga och fick en hereford blandning som skulle bli dess kompis.
Hur svårt kan det vara tänkte jag…minst sagt naivt, en kalv skall ha mjölk två gånger om dagen, hanteras dagligen men det gick det med. Samma vinter plöjde vi upp vårt odlingsland, 4000kvm, hur svårt kan det vara att odla…vi har ju haft kolonilott, har glömt att att den mest blev en ogräsodling….men en drömmare minns inte misstagen.
Här beställdes frön, runt 50 olika sorter med gröngödsling. Det där med att stängsla till djur kan väll inte ta så lång tid? Viste ni att pilört inte är en gröngödsling eller att grisar kan böcka över eltrådar och gå ut…inte vi heller. Att slå en hektar hö är inte så lätt som i film….Ni förstår nog var detta är på väg. Det är inte enkelt att vara bonde, det är ett slit, man är inte hemma mer med barnen och saker blir åsidosätta hela tiden. Det är ett yrke som kräver kunnande märkte vi fort, men det bästa är att kunskap går att införskaffa.
Vi sålde grisarna och korna, vi lärde oss vikten att struktur, att inte snåla med stängselstolpar eftersom de måste bytas ut redan efter ett år annars, vi skaffade en traktor, en slåtterbalk och vips så hade vi mer tid. Vi odlar inte hela frökatalogen utan nöjers oss med halva, och lär oss då hur grödan fungerar. Genom att göra fel så lär man sig.
Var är vi nu då? Jo vi har fått struktur. Vi har färre djur, nöjer oss med får, gäss, ankor, höns, tre katter och en jättestor hund som heter Nanna. Vi odlar främst pumpa och majs till försäljning, men har testat bla basilika. Har ett självhushållningsland med morötter, jätteärt osv. Är vi lika stora drömmare…nej skulle kalla det realistiska drömmare. Vi vet hur mycket slit det är att vara bonde men är det värt det? Alla dagar i veckan, året runt. Att få bruka den jord som generationer innan dig gjort är en ynnest. Att få se sina barn stolt visa upp ett lamm för grannen eller kyckling är något jag hoppas alla får vara med om. Det är inte lätt alla gånger, räven kommer ta din favorithöna. du kommer misslyckas men du kommer även ro i land massor med saker. Du kommer växa som människa.
Detta var mitt första blogginlägg någonsin. Kommer fler längre fram, och tack för att ni orkade er hela vägen till slutet.
0 kommentarer